Blackout av Johanne Hildebrandt

När jag växte upp prioterades långa sommrar vid sommarhuset i Stockholms norra skärgård, vi åkte sällan utomlands och jag var grön av avund för en av mina bästa vänner varje år åkte två veckor till Spanien eller Grekland. Varje år! Dock spenderade hon resterande delen av sommaren mitt inne i stan, utan närheten till hav och kobbar men det hade jag då inte en tanke på. Jag ville resa.  

År 2001 blev ett omskälvande år för mig, jag gick i gymnasiet på ett internationellt samhällsvetenskapligt program. Jag var med i ett par olika utbyten och började resa. Följde Terrorattacken mot World Trade Center New York på nära håll. Det var året som jag läste boken Blackout av Johanne Hildebrandt. Jag sträckläste den. Läste den igen och igen. Ville ut på fält och se världen. Lilla orten där jag bodde hade krymt. Ville se något mer. ICA och Swedbank var inte nog.

Boken har jag inte läst på säkert 6 år, måste se till att läsa den när jag kommer till Sverige i sommar. Minns en text om hur hon måste byta tampong. I en bil fylld med män, någonstans mitt i Kosovo. Paniken av känna sig så liten men samtidigt hitta en lösning. Att upptäcka nya kulturer och hur olika men ändå lika alla människor är. Att man klarar mer än vad man tror. Kommer inte exakt ihåg att vad det var men jag hade boken i min väska och på nattduksbordet, länge och inpirerades av hennes mod och misstag. Äventyret att se så mycket mer. Att världen faktiskt är nära. Allt handlar om sätta upp mål och jobba hårt får att nå dem.



Bild lånad ifrån Bokus



Jag har träffat många fantastiska människor. Men det är få som så har skakat om min värld och gett så mycket inspiration som Johanne.

Tack Johanne!